Det här är min blogg från 2010 som varit inaktiv. Jag var på den tiden inte så erfaren på bloggfronten som jag är idag och skrev mest för min egen del. Att skriva är ett av mina verktyg för att mästra livet. Min kanal att ventilera.

2010 uppdaterade jag bloggen sporadiskt med funderingar och djupdykningar om livet och det kompexa (på gott och ont) att vara människa.

Nu är jag tack vare gästbloggandet för bästa Vårdguiden varm i tröjan. Jag har lär mig otroligt mycket när det kommer till konsten att blogga, och det är guld värt när jag nu blåser nytt liv i gamla bettan ”petracaroline”.

Jag skriver mer i morgonkväll på ”nygamla” bloggen hur första arbetsdagen gått idag! Det får ni inte missa! Tills dess får ni hållas med inlägg som jag publicerat tidigare. Jag kommer även göra min blogg mer ”piffig”,typ foton och sånt när jag får mera tid, så ni vet!

kram och auf wiedersehen

Jag har tyvärr inte hunnit komma igång med mitt egna bloggande än,den är inaktiverad så jag har ingen länk att servera idagsläget! Men förhoppningsvis kommer jag få lov att länka i efterskott här under sommaren. Jag vill ju berätta hur jobbet och livet i norr går så mest sannolikt möts våra vägar igen!

Ta väl hand om er!

Kram Petra

Kommer nog inte skriva sa manga fler inlagg denna vecka, mojligtvis pa sondag dagen fore dagen. Sondag ar namligen dagen innan dagen da jag aker till Norrland. Jag borjar inskolningen pa tisdag 26 juni till 29 juni och sommarjobbsvikariatet startar 1 juli och 5 veckor framat! Wiiii, kanns spannande och laskigt, igelkottar i magen, svar ja!

Pa aterseende pa sondag da horrni, da tar vi farval!

Kram,

Petra

Tiden fram tills dess ska njutas i lugn och ro här i finaste Stockholm. Jag vet ännu inte hur hösten kommer se ut, vart jag kommer bosätta mig, plugga men tar det som det kommer. Jag räknar med att sommarens erfarenheter och upplevelser kommer ge mig de svar jag letar efter.

I samband med min sommarjobbsflytt kommer mitt gästbloggande att avslutas så det blir  sista veckan jag bloggar här för Vårdguiden. Det har varit en helt fantastisk resa och jag hoppas att ni har haft lika stor glädje av bloggen som jag har haft!

PS. Om jag bestämmer mig för att fortsätta blogga på egen hand kommer länken till min blogg finnas i sista inlägget här på Vårdguiden så att ni hittar mig.DS.

På återseende,

Petra

I tisdags var jag som sagt på intervju för sommarjobbet i min hemstad och det gick jättebra! Jag var nervös innan med det är jag alltid inför intervjuer, mer eller mindre. Jag tänkte lugnande tankar som att det är naturligt att vara nervös och ängslig i en intervju sitution, man blir ju granskad och om ångesten kommer så går den över. Det hjälpte med ett accepterande och ett snällt ”tänk”. Jag blev också lugn av dem två kvinnorna som jag kommer att jobba med och det är ju en jättefin egenskap dem båda besitter.

Jag kände mig entusiastisk, nyfiken och ställde många frågor själv, dels för att jag är hobbyjournalist och dels för att jag vill ha så mycket information som möjligt av vad jobbet innebär, vad som förväntas av mig, dagliga rutiner med mera och jag tycker själv att det att ställa frågor är att visa intresse. Det gav resultat och jag blev välkomnad till tjänsten med öppna armar.

Jag kommer jobba med människor med psykosocial problematik och vara deras stöd och hjälp att hantera vardagen. Det känns oerhört spännande och för att inte tala om givande! Jag har många egenskaper och erfarenhet själv som jag tror kommer vara till min styrka och fördel, bland annat att jag ser människan bakom bokstavsdiagnoser och andra beteenden som kanske kan verka annorlunda, lite skrämmande eller avvikande vid första ögonkastet.

I fem veckor kommer jag att jobba och bo i min hemstad och det känns också spännande för där har jag inte bott sedan jag var 15 år! Har nästan bott lika länge i Oslo tänka sig! Hur som så tror jag att jobbet kommer vara nyttigt inför framtiden och även nyttigt att spendera en längre tid i min hemstad.

På återseende!

Kram Petra

Kom tillbaka imorgon då kommer mera!

Kram,Petra

Det som räddat dagen och skiftat mitt ”morran” morgonhumör är att jag precis hann köpa kaffe och appelsinjuice innan buss en rullade norröver.Nu sitter jag och chillar,njuter av lugnet,och ser fram emot att träffa min familj

För mig innebär därför fotbolls-VM och EM att jag blir jag varm inombords, ångesten lättar och alla fina minnen kommer tillbaka som en kär gammal vän. Det innebär att på måndag 11/6 när Sverige spelar sin första match kommer jag att sitta bänkad framför TV:n med Sverigetröjan på och en kall norrlandsguld i handen. Lycka!

PS. Åker hem till Norrland på måndag för sommarjobbs-intervju på tisdag 12/6, så håll utkik för nästa blogginlägg då berättar jag mera om detta. DS

Kram,

Petra

Sedan jag flyttade från Norge 2010 har jag försökt finna min plats, utstaka min livsväg, vart jag ska rota mig med mera. Det står som jag nämnt tidigare mellan att flytta till Norrland eller att bo kvar i Stockholm och just nu känner jag mig mer rotlös än någonsin.Väldigt obeslutsam och väldigt ängslig.

Jag trodde att jag var en person som gillade förändring men jag är med handen på hjärtat ganska rädd för det. I alla fall dem stora förändringarna. Tänk vad man kan gå och inbilla sig själv och sen när det kommer till kritan är det inte alls så som man trodde.

Hur hanterar ni livskriser och stora livsval?

Kram

Petra