Ord som värmer mitt hjärta i en tuff period..
Just nu är jag inne i en tuff period, det måste jag ärligt erkänna. Jag har haft några omvälvande förändringar i privatlivet sedan en tid tillbaka som tagit ut sin rätt. Min ångest ökar när det blåser runt huvudet. Att parallellt med detta hantera att studera, prestera och socialisera har varit påfrestande och krävande för mig. Samtidigt som jag blir ledsen och nerstämd av att jag inte vet om jag kommer att klara av att studera denna termin ut, så är jag stolt och imponerad av allt jag klarat av på studiefronten hittills! Inte en enda omtenta, jag har fixat varje kurs. Jag vill gärna fixa detta, och jag ogillar att avbryta något innan det är fullföljt. Men jag kan inte köra på till vilket pris som helst, bara för att det ser bra ut på pappret att fullfölja! Jag inte är mer än människa, och stressen, pressen äter upp mig.
Jag vet inte hur det är för er men själv är jag bra på att glömma, förtränga eller trycka bort att lyssna in mina innersta behov, till fördel från att prestera och göra bra ifrån mig. Att ta hand om min psykiska hälsa är något jag allt mer försäker att prioritera men jag inser att jag behöver prioritera det ännu högre! Men med studentekonomi är det svårt att ha råd med psykolog och psykolog är precis vad jag behöver nu. Därför mina vänner ska jag ta mig en rejäl funderare och återkomma när jag tagit ett beslut. Ska inte förhasta mig och jag ska låta hjärtat tala!
PS. Tack Hanna för ditt inlägg i gårdagens blogg! Du gav mig inspiration och mod till dagens inlägg!DS.

Hej Fredrik!
Kul att du snubblade in på min blogg och tack för tipset!
Allt gott!
/Petra
Hej!
Snubblade in på din blogg när jag kollade in symptomen för krupp för min dotter. Jag har själv social fobi och vill rekommendera:
http://www.socialanxietyinstitute.org/audioseries.html
Det kostar en del men är värt det. Man får lära sig mycket om sig själv samt metoder för ett bättre liv.
//Fredrik
Ja, jag vet Hanna, livet det livet..kan verkligen vara så smärtsamt komplext att vara människa! Man kan verkligen känna sig ensam än fast verkligheten ser helt annorlunda ut, vi är ju långt ifrån ensamma om detta!
Jag ligger också hemma och är sjuk så då är vi två!
Krya på dig och sköt om dig! Tack igen för din pepp!
Åhh, tack! Härligt att kunna inspirera. Det är så sällan jag kommenterar blogginlägg fast jag läser ganska många.. Å det är ju synd för jag antar att det är vad bloggaren vill, på nåt sätt, ha en tvåvägskommunikation. Så nu måste jag passa på att tacka igen. Idag kände jag igen mig ännnu mer. Livet alltså. Så jäkla krångligt ibland.. Å att bekymmra sig över sociala problem tar mycket energi. Jättemycket. Träning funkar oftast för mig. Nu ligger jag hemma och är sjuk dock, det är inte så muntert. Men men. Ha det bra. Kämpa fina Petra!