RSS
Som liten var jag både öppen och social, ett riktigt charmtroll men med åren kom den sociala ångesten smygande. Den bröt ut med fullkraft när jag var 16 år och under många år kämpade jag förtvivlat med att förstå vad som ”felade” mig. När jag insåg vad det var följde ytterligare år av skam, sorg och hemlighetsmakeri. Idag har jag kommit så långt att jag kan berätta om det. Att blogga om social ångest för Vårdguiden är ännu ett steg i rätt riktning, och det är ett ärofullt, meningsfullt och glädjefyllt uppdrag!
Mina förhoppningar med bloggen är följande;
Att den ska ge er en förklarande bild av vad social ångest är och hur det är att leva med det. Att det är en rädsla för en specifik eller olika typer av sociala situationer och att det är känslan (rädslan) som ibland tar överhand. Den kan variera i styrka och procent från person till person beroende på livssituation och många andra faktorer som sömn, kost, motion, biologisk ärftlighet.Utanförskap, psykisk och fysisk misshandel, personliga påhopp och kränkningar kan vara några bidragande faktorer till att man utvecklar social ångest. Detta är något man kan överkomma med hjälp av stöd, förståelse och empati från omgivningen, samt terapi i olika former och genom hjälp till självhjälp (självhjälpsgrupper).
Jag hoppas också att min blogg kommer att bidra till ökad förståelse, mindre fördomar, mer kunskap och öppenhet kring ämnet. Genom att berätta min historia så hoppas jag att fler vågar berätta om sina egna erfarenheter. Social ångest är mycket vanligare än vi tror och det är dags att börja prata om det!